Här ligger jag vaken...senaste nätterna har det inte varit den bästa sömnen precis. Igår opererades äntligen Abbe, efter all väntan känns det som. Den här operationen har hängt som ett moln över en tkr jag senaste ca 1,5 månaden sen vi fick reda på att de behövdes göras.
Julia verkar ha känt att de varit något på gång, svårt att förklara men varit lite orolig liksom.
Innan så hade jag ju inte planerat att hälsa på Abbe direkt efter operationen när de hamnar på intensiven, just för att personalen helst inte "vill" att man kmr dit då personen är väldigt smärtpåverkad och,ja, nyopererad. Men jag va bara tvungen igår kände jag, kunde inte vänta till idag då han får komma ner på vårdavd istället och är mkt piggare. Och jag kan ju säga att det va inte vanliga Abbe som låg där, ouf va ont det gjorde i hjärtat att se hnm må som han gjorde. Han kunde nästan inte andas för smärtan, å det kan man ju förstå då de brutit upp hela bröstkorgen på hnm, han mådde illa av allt morfin han va fullproppad med och allmänt blek och svag. Hjärtskärande att stå bredvid och va helt maktlös, jag förstår hur ni män känner er när vi föder barn!!:)
Närmaste tiden blir tuff här hemma, får se hur mkt jag kmr ha tid å lust att blogga.
Känner att allt det här har tagit mkt mer på mig än vad man kanske tror innan. Drömmer väldigt mkt, svårt med aptiten och funderar massa på allt å hur det kmr bli nu närmaste tiden. Två små barn och Abbe som inte ens kmr kunna lyfta dom på 2 månader....! Jag blir ju inte mindre om magen heller. Tur man har nära å kära runt omkring som vill hjälpa till. Jag(vi)kmr behöva det!
Nej man kanske skulle ta sig en smörgås innan man försöker somna om.
See ya later!