Har fått frågan hur vi tycker att det är att ha 3 barn så tätt. Tänkte jag skulle försöka svara på det nu =)
Emma är ju fortfarande väldigt liten men hittills måste jag säga att det har gått väldigt mycket bättre än jag föreställt mig =) Tycker faktiskt att det va lättare att gå från 2 till 3 barn än från 1 till 2. Jag tror mycket har att göra med (för vår del) att julia va ensam när Alexander kom så skulle ju hela tiden ha två barn i knät, julia ville ha alexanders napp, ligga där han låg osv osv. Men nu när Emma kom så hade/har ju Julia och Alexander varann på ett helt annat sätt. De sysselsätter varann, lekar och donar medan jag ammar eller byter blöja. Trodde aldrig att det skulle gå att amma tex. med ytterligare 2 små barn som springer runt fötterna och ska ha ens uppmärksamhet men det går otroligt bra måste jag säga. Sen funkar amningen mkt mkt bättre denna gång än tidigare så det gör ju sitt.
Rent ekonomiskt har det inte märks av ännu, men det är klart, barnen växer ju hela tiden och till slut ska alla gå på olika aktiviteter och allt vad det är så det är klart det är dyrare med 3 barn än med 1 el 2. Det säger ju sig självt =) Samtidigt lägger man ju pengar på olika saker i takt med att de växer. Jag menar, man kommer ju inte springa till affären och köpa massa blöjor och välling i all evighet tex.
Personligen tycker jag att det bästa man kan göra om man nu vill ha 3 barn, är att skaffa dom tätt.
Tror att man lätt blir bekväm när barnen växer upp å börja om med vaknätter och blöjbyten kanske inte lockar så mycket då. Vi kör detta race nu och sen är det avklarat =)
Barnen har sån otrolig glädje av varann när de är nära i ålder oxå, så roligt att se!
Men jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte skulle skaffa tre barn så tätt som vi gjort nu om jag va närmare 40. Det tar mycket på krafterna och kroppen är inte de den en gång va.
Självklart beror det oxå på hur familjesituationen ser ut och vilket typ av barn man får och det kan man ju aldrig veta i förväg. Det bästa är att ställa in sig på "de värsta" och sen ställa sig frågan om man är beredd på det nu. Jag va helt övertygad om att Emma skulle bli ett knorr-barn som sina syskon, dvs sova väldigt hattigt och lite, vakna ofta på nätterna och va allmänt kinkiga =) Hon visade sig vara rena motsatsen, vilket jag givetvis är väldigt tacksam över.
Det är ju först nu, vid 1.5 års ålder som Alexander sover hela nätter, det har ju annars varit minst 2 uppvak och mycket skrik på nätterna.
Men iom att Abbe har de arbetstider han har så har vi orkat med ändå.
Det va ett ganska långt svar, men finns massa mer jag har att säga egentligen =)
Fråga gärna mer om det är nåt ni undrar över! Eller dela med er av era åsikter, kanske finns fler läsare därute som har flera barn väldigt tätt????
