Ledsen för den kassa uppdateringen men nu är iaf prinsessan född :)
Det gick i en jäkla fart rent ut sagt. I måndags kl 23.32 tittade Julia och Alexanders lillasyster ut. Vi satt och tittade på mitt feta syrianska bröllop kl 21, hade lite känningar då å började klocka, mest för att se hur ofta de kom, gjorde inte särskilt ont, lr ja det kändes ju men behövde inte fokusera mig och andas igenom dom.
Abbe blir genast nervös och vill hämta bilen, jag tkr han är väldigt fjantig och frågar hnm om det är hans första barn, kan ju faktiskt ta hela natten innan det faktiskt är dags på riktigt?! Men han vill att vi ska åka in för att försäkra oss om att bebis ligger rätt. Går å hämtar bilen och säger åt mig att ringa förlossningen, klockan är inte ens 22 när jag ringer, å skäms när jag berättar att jag inte ens klockat en timme, "värkarna" kmr med 6-7 minuters mellanrum.
Då Linda skulle va med på förlossningen så va hon påväg eftersom då kunde fadi hoppa in som barnvakt medan vi va på koll . Tanken va att min kära vän Cecilia skulle komma när de blev dags men jag ville ju inte ringa hit henne i onödan, å vi skulle ju bara in å kolla lite snabbt att bebisen fortf låg rätt, sen åka hem igen. Trodde jag ja!
Fadi och Linda kommer nångång efter kl 22. Jag tkr fortf att vi kan vänta iaf en timme till, är ju pinsamt att åka in till förlossningen så här tidigt! Nä, ingen lyssnar. Vi traskar ner till bilen och åker. När vi kommit typ 200 meter, närmar oss korsningen folkungagatan/götgatan så får jag en värk från helvetet. Tror det va nånstans där som jag öppnade mig 10 cm. Trafikljusen slår om till rött å Abbe bromsar när nån vrålar KÖÖÖÖÖR (ja det va jag) Abbe tittar nervöst på mig å tutar sig fram å kör. Plötsligt slår det alltså bara till, värk på värk på värk, å satan va ont det gör HELA tiden. Några minuter senare är vi framme vid SÖS och jag står och hänger på Linda medan hon plingar på dörrn.
Kl är nu 22.25. En barnmorska möter upp oss, tårarna rinner, jag kan knappt röra mig medan Linda berättar att vi är där för att göra ett ul å se så att barnet ligger rätt efter vändningen tidigare samma dag. Gör den det vill vi sedan åka upp ett plan till med hissen till förlossningen på Södra BB. Väl uppe på sös förlossning blir det bråttom, medan bm som mötte upp oss ropar efter en ul maskin visar hon in oss på ett rum. Bebis ligger rätt visar det sig och det blir fritt fram för mig att föda på Södra BB :) Fort fram med en rullstol å jag blir ivägkörd med snabba steg till våningen ovanför.
Vi är på södra 22.40 (om jag inte minns fel, efter att ha läst journalen) värkarna tar aldrig slut å jag har svårt att ta mig från rullstolen över till sängen, barnmorskan som tar emot oss ser jag knappt :)
22.55 blir jag undersökt och kläderna mina åker av. 10 cm öppen och krystkänslan infinner sig, ännu har inget vatten gått. Kl 23.18 exploderar vattnet som i en film, hela sängen får sig en dusch. Jag hör mig själv råma värre än en flock kossor, tillsammans. Abbes händer är sönder kramade och Linda springer som en besatt med kalla handdukar som läggs på min panna. Känner hur hela kroppen kokar, bebisen är sjövild så det gör ju ännu ondare i magen.

Kl 23.32 tar jag själv emot min lilla prinsessan då hon föds! Helt slut är jag efter denna rekordsnabba förlossning men oj va det va värt det när man får en sån här underbar liten flicka :) kärlek!!
Tänk att det kan gå så snabbt, hade jag fått som jag ville å stannat hemma en timme till så hade bilen blivit blöt lr hualigen tänk om vi hade haft längre till sjukhuset, då hade ju ungen fötts i bilen å då åkte vi ändå väääldigt tidigt.
Nu är vi iaf hemma igen och njuter av vår nya familjemedlem :)
Tack snälla farmor som har passat barnen under dessa dygn och tack Cecilia som kom och löste av Fadi mitt i natten :)
Trodde aldrig att förlossningen skulle gå så snabbt, fanns inte alls med i min så noga genomtänkta plan innan;)
Det va allt för nu! :)