Senaste nytt

jag är helt färdig, mentalt och vad gäller denna graviditet. Igår gick jag in i v39...skitskoj. Det va dags för ett besök hos bm på mvc. Allt såg bra ut förutom att bebis hade gått från ruckbar, nästintill fixerad till rörlig, hade flyttat sig en bra bit uppåt och därmed hade magen vuxit 2 cm till sen sist...skitskoj. Jag passade på att nämna att jag tyckt bebisen blivit nämnvärt mkt lugnare, bara sen helgen men att jag märkt skillnad succesivt den senaste dryga veckan. Min bm ville då ta de säkra före de osäkra och bokade in en tid på spec.mvc på eftermiddagen. Sagt och gjort, jag ringde dagis å sa att jag blir sen och begav mig sen till sös när det blev dags.
Ctg kurvan såg fin fin ut å sen vare snack med läkaren. Jag skulle ju få en hinnsvepning om det va möjligt, av min bm, men eftersom jag skulle till sös så skulle jag prata med dom. Först ville läkaren bara göra ett UL för att försäkra sig att allt va väl med den lilla. Då visar det sig att den lilla rackarn har vänt sig till säte...IGEN. Hjärtat sjönk en aning och jag ville bara dra täcket över huvudet å grina arslet av mig. Det blev plötsligt en väldans fart på den unga läkaren som kmr med massa broschyrer om vändningsförsök. Men då jag har varit förberedd eftersom bebis legat i säte tidigare så visste jag hur jag vill ha det. Först en bäckenmätning för att ens se om det går att föda i säte, därefter kan jag ta ställning till hur jag vill göra. Vändnigsförsök har inte tilltalat mig då man får bricanyl intravenöst och jag mår piss bokstavligen av det. Så det blev ett tillväxtultraljud som visade en uppskattad vikt på 3,4 kg, så hon är ju ingen pytte precis, helt perfekt lite bebis. Idag skulle jag göra bäckenmätning, även den visade positiva resultat, det finns gott om plats för en sätesförlossning. MEEEEEN grejen är att om jag väljer att föda i säte så måste förlossningen komma igång av sig själv och när jag väl kommer in till förlossningen så görs en bedömningen av barnmorskorna där om DOM är BEKVÄMA med en sätesförlossning, är dom inte det så blire plötsligt ett snitt istället. Detta känns inte alls roligt, som ett jävla lotteri faktiskt.
Men jag har iaf nu fått en tid imorn igen å ska prata med läkaren, jag tror att bebis kan ha vänt sig tillbaka igen nämligen, å då blir det en rejäl jäkla hinnsvepning och hoppas på att skiten drar igång av sig själv. Jag vill ju helst inte föda på sös förlossning heller så det skulle komplicera saker. Usch, är så less å trött på detta. Så vare ju en jäkla tur att jag blev kollad, min bm misstänkte ju absolut ingenting...!
Har kännt mig som en nervvrak hela eftermiddagen å grinat om vartannat, känns som ingen lyssnar på mig. Varför kan dom inte bara sätta igång mig om bebis vänt sig rätt? Lr vända på bebis då, bita i de sura äpplet å göra ett vändningsförsök men sen få en igångsättning?
Nä läkaren verkar väldigt grön, följer nån jäkla manual. Så pissless.
Att mitt blodtryck har stigit ytterligare, 140/95, verkar hon ju inte bry sig om heller. Eller att jag inte sover på nätterna å har 2 småbarn till att ta hand om.

Usch, vill bara ge upp å skita i allt...men de går ju inte heller.

Nu ska jag ta en dusch, be en bön att hon vänt sig rätt igen, titta på ett avsnitt av desperate housewives och sen SOVA.

Tack för mig.